Attio80TaletsPrimadonna

Jag har verkligen älskat min stad. Jag har älskat den som ingen annan kan och jag älskar den fortfarande, fast väldigt väldigt mycket mindre. Jag älskar att min stad är en kultur stad, men sen tar det stop. Och ändå vill jag inte flytta ifrån den fast den får mig att vantrivas så jag spyr. Och liten, så fort man sätter näsan utanför dörren så trillar man ihop men någon man känner och inte vill träffa. Jag vill bo i en stad där jag kan räkna med att slippa träffa någon jag känner. Det kommer aldrig hända. Nej när jag är klar med mina studier ska jag flytta till cph. Där skulle jag stooooortrivas.
Idag regnar det, eller pissar ner som man så vackert skulle kunna uttycka det. Och på schemat idag står det:

Träna.
Lacka om bordet.
Putsa fönstren.
Träffa krull.

Jag har inte gjort något av det ännu, men jag tänker att jag börjar med det som jag minst vill. Träna. Jag vill inte inte inte inte. Funderar på om jag ska ut och springa eller om jag ska traska till gymmet.

Jag är så jävla omotiverad, snälla ge mig en spark i röven!


- N