P.s I love you!
Den gripande historien om detta par som var så olika varandra man kunde bli, men som ändå älskade varandra tills döden skiljde dem åt.
Jag grät, skrattade och hyperventilerade vart om varannat. Och jag kunde inte sluta. Jag blev förbannad. Ja hela jag var en enda känslomässig ballong som någon konstant satte en nål i och sedan blåste upp. Livet är inte enkelt. Och när man mister personen som man älskar mest ilivet är det inte så lätt att gå vidare, vissa kan inte gå vidare.
Och som det hndlar om i denna filmen, någon dör. Man går inte bara skilda vägar, man kan inte träffa varandra igen även om man vill.
Och jag tänkte på det också. En familj bestående t.ex av en mamma, pappa och tre barn, om vi skulle säga att mamman och pappan skiljer sig, då är det helt okey att träffa en annan part att leva sitt liv med. Det ifrågasätter vi knappt längre. Men låt säga att pappan i familjen dör, då är det helt plötsligt inte okey att göra det.
Varför? Är det för att man vet att den andra personen fortfarande älskar en? Eller är det för att man får dåligt samvete för att man vet att man kan bli lycklig igen, trots sin mans bortgång? Det finns iaf en litennorm som säger träffa ingen ny då din gamla dog, eller? Jag tycker det är fel men tyvärr så kan jag känna så iaf. Fast jag vill inte känna så. Och jag är inte ens religiös. Hade man varit det så hade an juh vetat att man kommer att träffa sin älskade på andra sidan, men om man inte är det? Varför inte njuta av det liv man faktiskt har och skita i alla normer och leva sitt liv fult ut? Mycket klurig fundering. Någon som har någon snygg utläggning om detta? Jag skulle verkligen behöv en. Det känns som han är död för mig, men det vet jag juh att han inte är. Men iaf. Det kommer juh aldri bli vi igen, fast att jag ve att jag kan ringa honom vilken sekund jag vill och träffa honom när jag behöver.
Om ni inte redan har sett denna underbara film så tycker jag att ni ska göra det.
8 Pinnar!
- Kvinnan som spelar huvudkaraktärens mamma spelar fruktansvärt dåligt, och det finns lite för många filmtabbar för att jag ska bli nöjd. Ja det finns lite störande moment i manuset som inte ska finnas för att det ska bli en 10 poängare.
För övrigt har min vän Miss Blond kommit hem från sin kärlekssemester i Grekland och vi har haft en ypperligt trevlig kväll hemma hos Krull med tacos och allt som hör till.
Hoppas ni sover som gudar inatt, det ska jag göra.
- N
Jag grät, skrattade och hyperventilerade vart om varannat. Och jag kunde inte sluta. Jag blev förbannad. Ja hela jag var en enda känslomässig ballong som någon konstant satte en nål i och sedan blåste upp. Livet är inte enkelt. Och när man mister personen som man älskar mest ilivet är det inte så lätt att gå vidare, vissa kan inte gå vidare.
Och som det hndlar om i denna filmen, någon dör. Man går inte bara skilda vägar, man kan inte träffa varandra igen även om man vill.
Och jag tänkte på det också. En familj bestående t.ex av en mamma, pappa och tre barn, om vi skulle säga att mamman och pappan skiljer sig, då är det helt okey att träffa en annan part att leva sitt liv med. Det ifrågasätter vi knappt längre. Men låt säga att pappan i familjen dör, då är det helt plötsligt inte okey att göra det.
Varför? Är det för att man vet att den andra personen fortfarande älskar en? Eller är det för att man får dåligt samvete för att man vet att man kan bli lycklig igen, trots sin mans bortgång? Det finns iaf en litennorm som säger träffa ingen ny då din gamla dog, eller? Jag tycker det är fel men tyvärr så kan jag känna så iaf. Fast jag vill inte känna så. Och jag är inte ens religiös. Hade man varit det så hade an juh vetat att man kommer att träffa sin älskade på andra sidan, men om man inte är det? Varför inte njuta av det liv man faktiskt har och skita i alla normer och leva sitt liv fult ut? Mycket klurig fundering. Någon som har någon snygg utläggning om detta? Jag skulle verkligen behöv en. Det känns som han är död för mig, men det vet jag juh att han inte är. Men iaf. Det kommer juh aldri bli vi igen, fast att jag ve att jag kan ringa honom vilken sekund jag vill och träffa honom när jag behöver.
Om ni inte redan har sett denna underbara film så tycker jag att ni ska göra det.
8 Pinnar!
- Kvinnan som spelar huvudkaraktärens mamma spelar fruktansvärt dåligt, och det finns lite för många filmtabbar för att jag ska bli nöjd. Ja det finns lite störande moment i manuset som inte ska finnas för att det ska bli en 10 poängare.
För övrigt har min vän Miss Blond kommit hem från sin kärlekssemester i Grekland och vi har haft en ypperligt trevlig kväll hemma hos Krull med tacos och allt som hör till.
Hoppas ni sover som gudar inatt, det ska jag göra.
- N
Kommentarer
Postat av: Blondie
Ja, de va nice att ses igen :) Snart igen ju :) Men en ny film att tjuta lite till :D Puss puss
ps. I love you!
Trackback