Lyssna till ditt hjärtna!
Det sägs att man ska lyssna till sitt hjärta, men när man inte längre orkar göra det, vad gör man då? Ett alternativ är juh att börja lyssna på hjärnan, men hjärnan saknar känslor och jag är fylld av känslor för allt och alla. För stort hjärta för min lilla kropp. Men det ska jag lyckas bära upp, så jag börjar lyssna till hjärtnat. Hittills går det ganska bra, jag är smått förvånad och imponerad över mitt egna beteende. Jag går mot ljuset. Och dem som får en att må dåligt kan man bara kyssa en själv i röven! Det är inte värt det. Så jag rensar bland min umgänges krets, som när man röjjer i garderoben. Den jobbigaste att röjja bort är han. Men jag har faktiskt gjort det och jag vet att ingen tror mig för jag har sagt det så många gånger förr men det är över nu. P Å R I K T I G T ! Kanske inte blir sista gången jag nämner han vid skrift, min blogg är ändå min terapi, men snart kommer jag inse att han inte ens gör sig förtjänt att finnas med i min ångestfyllda blogg.
Ibland undrar jag vart den andra jag är någonstans, vem ska komplettera mig och göra mig fulländad lycklig? Juh mer jag tänker på det desto mer tänker jag att personen inte finns, för lycka kommer nog från ens egna självkänsla och självförtroende och min självkänsla är på botten av botten, men jag har börjat med egen terapi och den är sjukligt bra! Jag trodde bara att jag kunde vara psykolog åt mina vänner men jag kan nog börja leka doktor för mig själv med.
Hur kan en annan människa skada en så mycket? Så mycket så att en hel person försvinner? Det borde finnas en lag emot det.
Det jag egentligen tänkte skriva om idag är inget av ovan utan om en underbar dokumentär jag såg idag. Jag brukar bara bli berörd av djur dokumentärer men denna gången handlade den om människor. Jag grät högt som ett barn och vill bara åka hem till föräldrarhemmet och krama de underbaraste människorna i livet. Den handlade om en mor och dotter som båda var livshotande sjuka. De kämpade varje dag för att bli friska. Modern blev bättre men dottern sämre, de filmade in till två dagar innan dottern gick bort. De två var från Sverige ursprungligen men flyttade till London för att dottern var skådespelare, så dokumentären var gjort på engelska, svenska ord flöt in i de mest känsloladdade scenerna när de kanske inte orkade prata engelska utan tog till sitt modersmål. För alla er som läser, med själ och utan själv, som lyssnar till hjärna hjärna eller hjärtna. Se den och uppskatta livet lite mer än ni gör just idag.
Jag ska också poängtera att jag bråkade med en snobbig ryss idag på ett café, nog för att cafét är kända för att ha godast kaffe i stan och att det bara hänger snobbar där men ska jag esteten själv inte också få avnjuta en god latte och titta igenom min tenta utan att bli påhoppad. Life is wierd!
Gå ut och ha en underbar dag!
- N
Ibland undrar jag vart den andra jag är någonstans, vem ska komplettera mig och göra mig fulländad lycklig? Juh mer jag tänker på det desto mer tänker jag att personen inte finns, för lycka kommer nog från ens egna självkänsla och självförtroende och min självkänsla är på botten av botten, men jag har börjat med egen terapi och den är sjukligt bra! Jag trodde bara att jag kunde vara psykolog åt mina vänner men jag kan nog börja leka doktor för mig själv med.
Hur kan en annan människa skada en så mycket? Så mycket så att en hel person försvinner? Det borde finnas en lag emot det.
Det jag egentligen tänkte skriva om idag är inget av ovan utan om en underbar dokumentär jag såg idag. Jag brukar bara bli berörd av djur dokumentärer men denna gången handlade den om människor. Jag grät högt som ett barn och vill bara åka hem till föräldrarhemmet och krama de underbaraste människorna i livet. Den handlade om en mor och dotter som båda var livshotande sjuka. De kämpade varje dag för att bli friska. Modern blev bättre men dottern sämre, de filmade in till två dagar innan dottern gick bort. De två var från Sverige ursprungligen men flyttade till London för att dottern var skådespelare, så dokumentären var gjort på engelska, svenska ord flöt in i de mest känsloladdade scenerna när de kanske inte orkade prata engelska utan tog till sitt modersmål. För alla er som läser, med själ och utan själv, som lyssnar till hjärna hjärna eller hjärtna. Se den och uppskatta livet lite mer än ni gör just idag.
Jag ska också poängtera att jag bråkade med en snobbig ryss idag på ett café, nog för att cafét är kända för att ha godast kaffe i stan och att det bara hänger snobbar där men ska jag esteten själv inte också få avnjuta en god latte och titta igenom min tenta utan att bli påhoppad. Life is wierd!
Gå ut och ha en underbar dag!
- N
Kommentarer
Trackback
